«

»

Sep 17

Man ska läggga av när….

Det finns ett mycket välkänt uttryck som lyder såhär:
– Man ska lägga av när man är på toppen…

Och det va precis det jag bestämde mig för igår. Ja nu snackar vi inte mitt ordinarie jobb. Utan helt enkelt revyn. Trosarevyn. Det va min hjärtesak förra året. Jag va stolt och envis. Jag lyckades under ett par månaders tid få tag på en bra ensemble som va kanonduktiga på scen, ljud och ljus, lokaler och en befolkning som kom och såg vår revy. Helt fantastiskt! Jag mötte samma sak när jag va med och startade upp Kungälvsrevyn 2001. Det va underbart!

Men så i år har jag inte känt samma sug riktigt. Det är oerhört många timmar som jag lägger ner på en revyproduktion, och jag har väl ärligt talat inte mått så bra det senaste året, ni som känner mig vet säkert. Det finns inte samma livsgnuta eller glädje i mig. Jag drar mig gärna undan osv. Jag som alltid varit en social människa. Nåväl.. Detta är något jag hoppas på ska ändras hos mig, så att jag får tillbaka samma person som jag va tidigare.

I somras började jag fundera på om jag skulle dra Trosarevyn ett år till eller om jag skulle ställa mig vid sidan om. Ena foten sa kör så det ryker – medans andra foten sa. Nej STOPP! Bestäm dig, ska du satsa hela hösten och delar av vintern på en revy och offra din familj igen? Det är något som jag funderat på länge….

Jag har två barn. Jonathan 3,5 år och Josefine snart 2 år (nyårsafton) samt en sambo och ett hus att ta hand om. Vid sidan om detta så har jag ett nygammalt jobb där jag arbetar väldigt mycket (men jag trivs), för att få den ekonomi som vi behöver ha. Det finns skulder att klara av, men det finns det väl hos alla familjer. Samtidigt så finns det så mycket jag skulle vilja göra i höst/vinter som jag inte hinner med om jag drar en revy. Jag vill fixa och dona här hemma, jag vill få det fint och renovera – jag vill prioritera mina barn – dom behöver sin far – min sambo behöver mig! 

Samtidigt så finns det en annan revy (Huddingerevyn) som fyller 15 år nästa år. Utan den revyn hade jag aldrig varit den revyartist jag är idag. Visst Kungälvsrevyn formade mig också. Men den sistnämnda har jag fått lytfta i, nu vill jag till jubileumet ge tillbaks allt till den revyn i form med att stå på scen. Jag avstod förra året (tyvärr!), då jag inte trodde jag skulle orka med eftersom jag hade Trosarevyn då.

Jag vet att jag kan delegera bort saker i revyn till andra. Men det är svårt! Tänk er själv att dra igång ett företag (enmansföretag!) där man gör det mesta själv, man vet hur man vill ha det, man vet vilka man ska kontakta osv. Sen tar man in ett gäng glada människor som bjuder publiken på något underbart. Det är så jag vill ha det. Men så skulle det inte bli i år. I år skulle jag stå vid sidan av det mesta och att då stå och trampa (jag vill inte klanka på någon!) och veta att så här ska vi göra eller så här måste vi göra NU och INTE imorgon… Jag orkar inte det. Jag vill men jag har svårt och har ALLTID haft svårt att delegera bort saker till andra. Det är därför jag passar som lastbilschaufför – där sköter jag mig själv och kan styra en hel del över hur jag vill göra under dagen.

Ska jag sluta med revyn måste jag göra det NU och INTE S(C)EN!. Innan ensemblen lägger ner för mycket tid på sina texter och repetitioner med mig!

Jag vet att alla inte kan förstå mig, det är inte det jag vill heller. Men mitt beslut står fast för alltid. Jag lämnar nu Trosarevyn, men hoppas att det gänget som finns kvar fortsätter med revy. För dom är RIKTIGT DUKTIGA PÅ SCEN OCH PUBLIKEN ÄLSKADE DOM FÖRRA ÅRET! Det glädjer mig och det får mig att få tårar i ögonen. Men nu är det som det är…..

Tack för denna tiden Trosarevyn. Nu ska jag koppla av från revyandet i höst och göra andra saker som du kan följa i min blogg dagligen!

Christer Wigström
revypappa, producent & regissör