«

»

Okt 31

Jag fällde en tår över pappas grav!

Allahelgonsdag betyder att man ska gå till graven och tända ett ljus och tänka på dom som ligger där. Jag tycker det är jobbigt. Varför? Jo, min far ligger där och varje gång jag kommer till hans gravplats så blir jag så ledsen, så även ikväll. Saknaden efter min far är grymt stor. Jag har aldrig haft en riktig fadersgestalt och jag har alltid önskat mig en pappa som finns där, men det är ju svårt min far är ju DÖD. Död sedan 1980, jag skulle det året fylla fyra år. Det är ungfär som om jag skulle dö nu och mina barn blir utan deras pappa. Fyfan det skulle jag aldrig vilja, aldrig någonsin vilja. Jag vill vara där för dom, finnas där för dom. Vad som än händer eller kommer att hända i mitt liv.

Jag tänker ofta på min far. Väldigt ofta. Jag har ofta funderingar över hur mitt liv skulle varit om han fanns där. Hade jag varit speedway freak (han va det!), skulle jag i tidigare ålder kört lastbil och varit åkare (min far hade eget lastbilsåkeri i Södertälje). Hade jag någonsin bott i Ljungby eller Gotland. Hade jag då träffat mina vänner eller hur hade livet sett ut egentligen. Ja, självklart kommer den frågan aldrig att kunna svaras på. Men en sak är säker JAG SAKNAR MIN PAPPA väldigt mycket och jag kommer alltid att göra det. Jag skulle vilja att han fanns här hos mig när jag behövde honom. Jag vet att det är många år sedan han dog, men det spelar ingen roll han är min pappa för det och kommer alltid att vara det.

Därför är det så svårt för mig att gå till graven. Jag kan inte hålla tillbaka mina tårar och än mindre idag när jag skulle försöka förklara för mina barn att deras pappas pappa ligger och sover där och att han bor där. Jag försökte förklara så gott det gick med tårar längs kinderna men det är fan inte lätt. Men jag ska lära dom och jag ska se till så att dom får besöka gravplatsen oftare än va det gjort hittills…

Innan jag lämnade graven så pussade jag stenen och förklarade hur mycket jag älskar min pappa!

En dikt till min pappa, Jan-Eric Wigström!
Det är 29 år sedan jag såg dig sist
Du är den betydelsefullaste jag mist
Du finns i mina drömmar och tankarna mina
Tänka om min känsla kunde sina

Du låg där med all smärta
Det värkte som eld i mitt lilla barnahjärta
Cancern tog ditt underbara liv
Jag saknar faktiskt ditt jordeliv

Nu ligger du där i kalla jorden
Och jag kan inte säga alla de orden
Jag vill berätta så mycket vad som hänt
Om dina barnbarn du aldrig känt

Fast så lång tid har gått
Så i ögonen jag tårar fått
Jag saknar dig så oändligt mycket mera
Än vad jag har saknat något annat som existerat

Jag saknar dig min älskade pappa
– Christer Wigström